Rita!

Efter en intensiv förmiddag med Signe tar jag ett par minuters paus, innan det är dags för lunchpromenad med barnvagnen. Det är så skönt att kunna göra så. Det är så skönt att jag kunde fokusera helt på Signe och hålla henne glad och nöjd och sysselsatt, men också att sen kunna få gå därifrån och vila huvudet lite. Hon sov lite dåligt inatt igen, förmodligen för att hon är lite täppt i näsan, och är således på ett rätt hetsigt och stirrigt humör.

Och så fick hon rita. En lång lång stund satt hon i mitt knä och ritade med sju olika färger, koncentrerad som bara den. Till slut var det uppenbart att hon var alldeles för trött för att fortsätta, det var inte roligt längre, men hon ville inte sluta. Och när jag väl fick henne därifrån och mutade henne lugn med tecknat på teve och ett äpple, så fick hon då och då fortfarande för sig att hon skulle tillbaka och fortsätta. Jag ville visa den fina teckningen hon gjort för AB och helst sätta upp den på kylskåpet - men så fort hon såg den skulle hon rita igen, så vi lade undan den för tillfället.

Det är häftigt och lite skrämmande att hon är så intensiv. Hon har sånt fokus och sån energi, mer än hon riktigt klarar av att hantera själv. Hon är som AB på det sättet - när hon väl börjat med nåt projekt vill hon aldrig sluta, och blir hon trött eller hungrig blir hon bara ännu envisare. Ingenting får henne att sakta farten - hon blir bara förbannad. De är rätt lika på så vis, mina älsklingar. Jag och hunden däremot, vi föredrar att gå och lägga oss när vi blir trötta...

Det kommer att bli så bra för henne att börja på dagis, tror jag. Hon behöver riktiga saker att göra, organiserade aktiviteter och större barn att hänga efter. Bara de är snälla och hyfsat vettiga så tror jag att det kommer bli jättebra.