Är inte närhetslängtan också ett behov?

Idag sov Signe i två och en halv timme mitt på dagen. Vi blev alldeles förvirrade, och visste knappt vad vi skulle göra med oss själva. Tidigare har hon sovit i trekvart i sträck dagtid, som mest en timme och en kvart. Sen har hon varit vaken en dryg timme, för att sen sova en stund igen. Efter sin långa tupplur var hon vaken en bra stund, flera timmar, och vi tog ett långt bad alla tre. Signe verkar gilla att bada, hon satt lugn och nöjd och tittade mycket fascinerat.

Nu sover hon igen, sen halv åtta ungefär, och vi sitter och tittar på Foyle´s War. Vi är hos svärföräldrarna, och svärmor tar hemskt gärna hand om Signe på morgonen, så vi får sovmorgnar när vi är här. Så just ikväll kan vi titta på brittisk andra världskrigs-serie till klockan elva på kvällen. Fast just nu handlar det om en dödad liten pojke, det är inte så roligt. Jag tål inte hemska historier längre, särskilt inte om barn eller gravid kvinnor råkar illa ut.

Jag läste en ledsam sak alldeles nyss, en fråga inskickad till en föräldrasida på nätet. Här är länken till sidan. Frågan är ledsam, för det verkar jobbigt att tycka att det är jobbigt att amma sin femmånaders bebis till sömns - jag tycker det verkar mysigt, jag. Men mest ledsamt är svaret. Det är så fullt av dumheter.

"Precis som du själv har kommit fram till så använder han dig som napp när du låter han somna till bröstet."

Alltså, en mamma kan inte användas som napp. En napp kan användas istället för en mamma. Och för all del, Signe har aldrig velat ligga vid bröstet utan att äta, men hon somnar gärna så. Det är mysigt och fint, tycker jag. Hon suger gärna på sin egen tumme, och skulle hon velat ha napp skulle hon fått det. Men inte istället för oss. Inte istället för mänsklig värme och närhet, inte istället för något hon hellre ville ha.

"Det finns inget 5 månads barn som behöver äta på natten, men många vill, om amningen går snabbt är det ok att bara ta upp han en gång och amma för att sedan få han att somna om snabbt igen."

Vi diskuterade det, jag och AB, och kom fram till att det beror ju på vad man menar med behöver. Förmodligen är det få friska barn som dör om de inte får äta på natten. Men var lägger man gränsen? Är inte ett bra tecken på att barnet behöver äta på natten att det vaknar och är hungrigt?

Jag får lite ont i magen av att läsa både frågan och svaret, och jag får ont i magen av tanken på att jag inte kommer att vara hemma hela dagarna när Signe är fem månader. Jag vill alltid finnas till hands när Signe behöver mig. Jag vill alltid finnas där för att ge henne det hon vill ha och behöver. Och jag hoppas att hon kommer att fortsätta somna vid mitt bröst, och amma när hon vill och har lust, länge till. Alldeles oavsett om hon vill för att hon är hungrig, törstig eller bara kelen.

Sen är jag förstås tacksam som bara den för nätter som den som var, då hon åt vid tio, halv fyra och halv sju. Då är det lätt för mamma att tycka att nattamning inte är ett problem...