Sömn

Nu sover hon vidare om hon somnat in ordentligt i famnen även om man lägger ner henne. Hon har somnat ensam kanske två gånger i sitt liv, båda gångerna till vår stora förvåning. Som regel blir hon gnölig och gnällig precis innan hon vill sova, och just nu verkar hon föredra att sitta i vänster armveck medan mamma gungar i fåtöljen och hon själv suger intensivt på tummen. När ögonen är slutna, tummen har fallit ur munnen, och den lilla varma kroppen är alldeles slapp, är det tryggt att lägga ner henne. På dagtid är det oftast i spjälsängen i vardagsrummet, och helst ska den vara uppvärmd av en lagom varm vetekudde. När jag lägger ner henne spänns hela kroppen, hon gnyr en gång, och sen slappnar hon av och sover vidare, nån halvtimme eller kanske fyrtio minuter. Hon verkar sova nånstans mellan tre och fem gånger per dag, för ögonblicket.

På kvällarna somnar hon nånstans mellan åtta och elva, och när hon vaknar på natten ammar jag henne och lägger sedan ner henne direkt igen utan några större åthävor. Ofta har hon knappt vaknat, jag tror hon äter i sömnen. Den senaste veckan har hon sovit i babybayen redan från början, och vill oftast inte äta första nattamålet förrän efter vi gått och lagt oss, så det funkar bra. Vi har fått någon timme tillsammans utan henne nästan varje kväll, och det är guld värt. Vi har fortfarande en madrass utlagd på golvet i vardagsrummet varje kväll, men det säger ju någonting att vi nästan glömde bort den i går kväll. AB jobbar ju nu, så några nätter, men inte alla, har hon tassat ut till madrassen framåt morgontimmarna, då lillan ätit ofta eller varit allför gnölig i sömnen. Men annars sover vi alla tillsammans igen, och det känns jättebra. Det var otroligt jobbigt att inte få somna på ABs arm, som jag vill få somna.

(Jag ska komma ihåg det om det någonsin blir aktuellt att försöka få Signe att somna ensam eller inte sova nära oss - jag vill ju somna med den jag älskar och söker tröst hos. Varför skulle hon inte få göra likadant?)

Det är så häftigt att se att hon har en dygnsrytm. Efter sju är hon sur och trött, oavsett när hon sedan somnar, och vid halv nio väcker hon mig med bubblande ljud och jag får ett stort, soligt morgonleende. På natten vaknar hon knappt, och somnar om av sig självt efter amning, på kudden bredvid min. Jag finns ju där, och skulle lyfta upp henne om det behövdes, men det gör det nästan aldrig. Hon gnyr lite, bökar runt, hittar tummen, och sen sover hon.

Hon ammar såklart rätt ofta på nätterna. Det är inte helt ovanligt att hon har ett långt första sovpass, särskilt om hon åt tätt inpå när hon somnade, då kan det dröja till efter midnatt, några gånger så långt som till tre, innan hon äter nästa gång. Men efter det brukar det vara varannan timme hela efternatten. Jag hasar upp mig mot sänggaveln när hon börjar gnöka, lägger henne till bröstet och slumrar lite i tio minuter tills hon somnat om vid bröstet, och då lägger jag ner henne, hasar ner igen och somnar om. En helt annan sak än de första två månadernas vankande av och an i vardagsrummet för att söva om henne. Nu sover jag ju faktiskt på nätterna, nätterna blir bara lite längre än vanligt - vi lägger oss vid tio, och jag stiger upp vid halv nio. På så vis blir det rätt mycket nattsömn ändå.

Och hon är så fin, så fin! Jag kan liksom inte komma över hur stolt jag är över henne. Finaste, finaste flickan!