Stor nu?

Jag satt och surfade lite nu på morgonen, med Signe bredvid mig i babysittern. Jag hade på känn att hon var lite trött, så jag var helt inställd på att ta upp henne och vagga henne till sömns strax, så fort hon sade till att hon inte ville sitta där längre.

Efter en liten stund märkte jag att det var konstigt tyst, och tittade ner. Då satt hon med tummen i munnen, och med andra handen höll hon sin favvofilt tätt tryckt mot kinden. Hon blundade, och medan jag tittade på henne somnade hon in.

Nu sover hon i spjälsängen, och det känns jättekonstigt. Hon somnade in alldeles av sig själv, bara av att hon var trött. Inget gnöl, inget gnäll, inga protester, inget vyssjande. Bara lugnt och stilla med tummen i munnen.

Om detta kan jag säga att:

1) Leve tummen!
2) Jag saknar inte gnölet och gnället.
3) Jag saknar vyssjandet litegrann, och känner mig nu lite smått överflödig.

Vad hände med vårt lilla uppmärksamhetsmonster? Vad hände med lillskrutten som bara kunde sova på mammas bröst? Hon blev stora flickan, helt plötsligt. Shit!