Lugna gatan, ju

Hittills (14.29) har rytmen varit att Signe vaknar hungrig, ammar, och sen vill kissa och bajsa. Sen är hon glad en liten stund, kan kanske rentav sitta lite själv, och tycker att livet är roligt. Jag får en massa hjärtevärmande leenden, rent av skrattförsök och allmänt glatt bubbel. Sen blir hon ledsen och surig, för hon börjar bli trött, och då är det väldigt kinkigt vilken sorts stimulans som är rolig. Absolut inte själv, egentligen duger bara att bli omkringburen och titta på saker i långsam takt, allt annat leder till kink och gråt.

Det håller på ungefär en halvtimme, sen kommer oundvikligen en stunds ledsen tröttgråt, tumsugning och allmänt vridande, innan hon somnar in i famnen. Det har hänt tre gånger hittills, och varje gång har jag kunnat lägga ner en tungt sovande Signe i spjälsängen, och hon har fortsatt att sova, i en timme eller så. Sen har hon vaknat hungrig, och allt har börjat om igen.

Minimalt med skrik, hyfsat förutsägbart, och långa stunder då hon sover för sig själv.

Alltså, om det är så här andras ungar har funkat förstår jag att folk inte tycker det är så jobbigt att vara ensamma hemma. Signe har bara varit sån här den senaste veckan, ungefär. Hoppas det håller i sig!

Signe sover sött