Barnkläder

Igår åkte vi norrut till ABs föräldrar och hälsade på. Vi skulle lämna våra matsalsstolar som vi inte vill ha här hemma längre, och så skulle vi se om det fanns några barnkläder på vinden vi hade lust att ta över.

Nu är således matsalsmöbeln, rejält middagsbord och fyra stolar, borta ur vardagsrummet och här är tomt och stort. Planen är att köpa en fluffig matta och inreda en bebishörna med praktisk liten sittbänk, amingsfåtölj med fotpall och småningom ett babygym. Det känns som om vi har större behov av det till hösten än av stort middagsbord.

Men eftersom vårt andra matbord, köksbordet, bara rymmer två personer, tre på sin höjd, så var vi tvungna att lösa bordsfrågan på något annat sätt, om vi till äventyrs någon gång faktiskt skulle vilja bjuda någon annan människa på mat. Så nu är vårt lilla avlastningsbord bredvid tv-soffan utbytt mot ett klaffbord från Ikea, som hopfällt är 20 cm brett men helt utfällt rymmer åtta personer på middag. Mycket fiffigt tycker vi, och den lilla sittbänken är dessutom i exakt samma höjd som våra nu bortforslade stolar, och ger tre sittplatser. Compact living, hurra hurra. Vi känner oss väldigt smarta och inredningsduktiga.

Nu fattas bara den där fluffiga mattan, ett bra skötbord med byrå och överskåp till (vi behöver förvaring!), lite hyllor högt upp på väggen ovanför sittbänken att ha grejor på, och ny och fiffig belysning. Ljuskronan ovanför matsalsbordet slår vi bara huvudet i numera, så den ska också norrut till föräldrahemmet, och ska bytas ut mot en skena med fyra spotar i mitten av rummet, och sen ska vi ha punktbelysning ovanför fåtöljen respektive skötbordet, med dimmerfunktion.

Det är så roligt att planera och ordna och fixa. Det är allra roligaste är nog att vi inte bara planerar, vi ordnar och fixar faktiskt också. I lagom takt och i sinom tid realiseras alla våra planer, och till slut blir det som vi vill ha det. Jag älskar att leva med min fru! Hon är bäst!!

Snälla Kaxiga mamman har redan låtit oss välja och vraka bland urvuxna barnkläder, och nu gjorde vi samma sak med kläderna som låg uppe på vinden och härstammade från ABs och hennes systers barndom. Men mest vrakade vi denna gång, får jag väl erkänna. Det är lustigt, både jag och AB var på det stora hela rysligt illa klädda som barn. Vi försöker kompensera för det nu i vuxen ålder, men det följde med oss båda långt upp i ungdomsåren. Och det märks var det kommer ifrån, om man säger som så...

Mycket var rentav smutsigt, slitet och trasigt, och det tog vi naturligtvis inte hem. Men även sådant som var helt och rent var det ibland helt otroligt att någon en gång i tiden hade valt ut och använt. Tidsandan märktes tydligt: ABs kläder var storblommiga i brunt och orange, medan hennes systers var i intressanta nyanser av bubbelgumsrosa och turkos. Ljuva 70- och 80-tal, helt enkelt. Mycket var hemsytt, vilket i och för sig är väldigt roligt, men ofta i förskräckliga plastmaterial. Och en massa snören som skall knytas, och bodiesar som inte går att öppna i grenen.

Nå, en del fick vi hem i alla fall, och de plaggen blir nog jättefina när vi kombinerar dem med annat. De ligger nu allihop i tvättmaskninen, enligt teorin att om de inte tål 40 graders maskintvätt är de ändå ingenting att ha... Och jag tror, som sagt, att det blir jättebra i slutänden.

Dessutom är den krassa sanningen att barnkläder är dyra och vi kommer förmodligen behöva en hel bunt av dem, så ju fler vi kan få billigt desto bättre. Så kan vi lägga mer pengar på att köpa de där riktigt fina sakerna vi fakiskt vill ha. Som den jättejättefina bodien med stora stora gula citroner på ljusgul botten jag såg i en affär inne i stan och definitivt ska köpa. Jag tror knyttet kommer se ut som en ovanligt god karamell i den.

Det börjar småningom gå upp för mig att vi faktiskt ska få ett barn.