Dagens barnmorska var inte specifikt dum på något sätt, i alla fall, även om jag fortfarande känner mig rätt missförstådd. Men jag har fått en remiss skickad till Aurora, så jag kommer få prata med någon som förhoppningsvis har lite mer förståelse. Det blir nog bra till slut. Nu känner jag mig ledsen, trött och nedstämd, och är glad att jag inte ska göra något mer idag och att AB är hemma.
Jag har också insett att det hände en grej när jag var liten och inlagd för operation som förmodligen ligger bakom min rädsla. Den har aldrig verkat så stor och viktig, även om jag förstås kommit ihåg det, förrän jag försökte berätta om det. Nu har jag insett två saker; för det första att saker som inte är så otäcka för vuxna kan skrämma livet ur en åttaåring, och för det andra att det traumat har spökat sen dess, och format min upplevelse av alla möten med sjukvården, så att varje grej har blivit ett nytt trauma. Och ett nytt och ett nytt och ett nytt ad infinitum.
Jobbigt det här.
Men knyttet sparkar och mår finfint, vi fick till och med se det på ultraljud igen i fredags (typiskt att jag som är sjukhusrädd blir erbjuden all världens tänkbara undersökningar - vi känner oss i alla fall inte försummade...). Jag mår faktiskt jättebra, och trivs fantastiskt med att vara gravid just nu. Det är skönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Får man fråga vad den där barnmorskan hette?
Se alla erbjudanden som ett tecken på att de ser dig och din rädsla, de ser att du är orolig och erbjuder dig det de kan för att du ska se att knytet åtminstone mår bra. De kan inte trolla bort miljön, eller sig själva, men de kan ge dig möjligheter att själv kontrollera situationen genom att erbjuda dig flera kontroller och tester. En paradox, javisst, men se det som att de försöker göra det bästa för dig.
Jag tror att det är jättebra att identifiera tidigare skräckupplevelser för att kunna reda ut sina nuvarande rädslor! Gräv på i läskigheten så finns där ljus på andra sidan!
Skicka en kommentar