Fredagsmorgon, och hur det löste sig till slut

Hunden har accepterat att om jag har laptopen i knäet får inte han plats samtidigt, även om han verkar tycka att jag har helt felaktiga prioriteringar. Han skulle dock se lite lustig ut om jag försökte skriva blogginlägg på honom. Nu har han tagit den näst bästa platsen, mellan mina knän nere på fotpallen istället. Bara för hans skull har jag lagt en filt över benen, eftersom han verkar tycka att läder är kallt och otäckt att sova på. Curlingmatte, det är jag det.

Jag drömde hemska saker inatt, som kulminerade i att jag vaknade, överhettad och svettig och fullständigt övertygad om att AB var jättearg på mig och inte ville prata med mig. I drömmen hade hon bara suttit och gråtit och varit arg och vänt sig bort - hemskt! Som tur var fanns den riktiga, vakna AB där när jag kom tillbaka till verkligheten och försäkrade mig om att så var det inte alls. Hon hade till och med tid att krama lite på mig innan hon måste gå, eftersom hon för ovanlighetens skull tog bilen till jobbet. Men det var i alla fall inget mysigt sätt att börja dagen.

Sättet barnmorskekrisen löste sig på var att jag redan i måndags i mitt allmänna sökande efter en utväg mailade till Mama Mia Söder, och skrev ett ganska ömkligt brev och bad om hjälp, på temat "jag är i sjunde månaden och jätterädd och vi har ingen barnmorska - hjäääälp!".

Mama Mia Söder grundades för ett antal år sedan när det uppdagades att lesbiska kvinnor som förlöstes på svenska sjukhus hade en mycket högre andel komplikationer och kejsarsnitt än andra. Gissningen var att det fanns sociala faktorer, som misstro mot sjukvårdspersonal och svårigheter att få partnern involverad i processen, bakom, och då tog några hjältemodiga själar initiativet att starta upp en verksamhet särskilt riktad till lesbiska par.

Jag var rätt sugen på att höra av mig dit redan från början, men då tänkte vi att "äsch, vi behöver väl ingen särskilt HBT-kompetens, vi behöver bara någon som är hyfsat snäll och trevlig". Dessvärre fick vi ju ingen hyfsat snäll och trevlig alls, så där gissade vi ju fel... Hursomhelst så hörde de av sig från Mama Mia i onsdags, och nu förstår jag äntligen vad folk menar när de pratar om "gulliga" barnmorskor. För de här var verkligen jättegulliga!

De var hjälpsamma, lyssnande, empatiska, vänliga - vettiga, helt enkelt. Och dessutom snabba och effektiva. Vi kommer få träffa två stycken, eftersom det är under semestertider, och de båda pratade inom loppet av tjugo minuter ihop sig om hur det skulle ordnas praktiskt, och - och detta ger så många guldstjärnor i min bok - båda ringde upp och pratade med mig. Och båda verkade jättesnälla och fyllda av medkänsla. Den här gången kändes det inte som att jag var dum i huvudet som inte gillar sjukvård - tvärtom var de bekymrade för min skull och kom med förslag på hur vi kan göra det lättare och frågade hur vi ville ha det.

Det känns helt fantastiskt, ärligt talat, och massor av min rädsla har bara sagt "poff" och försvunnit. Vi ska dit den 12/6, och vi kommer avboka nästa besök på det gamla stället, som var inbokat den 9/6. På måndag ska vi faktiskt på föräldrautbildning på vår gamla MVC, och planen är att i alla fall gå dit. Men är de dumma så vänder vi i dörren.

Och sen ska jag aldrig gå dit mer! Hurra hurra hurra!