Jag tror att en del av smärtan jag kände i början av veckan är sammandragningar, något jag inte känt förut, men det verkar matcha beskrivningen. Hursomhelst är det ytterst obehagligt, och har inte gått över. Jag har tagit det löjligt lugnt idag, men när vi var iväg och handlade kom det igen - magen blev hård som en fotboll, det gjorde ont och var obehagligt, och jag hade svårt att andas. Sen blev jag oerhört kissnödig, och ganska trött och ledsen för att det var så jobbigt.
Och jag inser att jag är dum i huvudet, men jag skäms över det. Jag skäms över att jag har ont och känner mig svag, och över att jag inte orkar som vanligt. Helt idiotiskt, jag vet, men det känns så ändå. Pinsamt, liksom.
Usch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så länge du vet om att du är "dum" så är det okej! Sammandragningar av den typen du beskriver, som jag redan har hunnit glömma, är oftast av ett bra slag. Livmodern tränar och det är som det skall vara. Men visst kan det vara jobbigt! Helt rätt att passa på att ta det lugnt när du kan.
Jag känner verkligen igen mig men varför oroar vi oss över vår fysiska oförmåga när vi vet exakt vad det beror på? Varför inte bara acceptera att vi kräver mer vila än tidigare?
Det är helt enkelt ok att ligga på soffan när solen skiner. När man ligger där brukar för övrigt humöret blomma upp av alla sparkarna man känner....
Skicka en kommentar