Dricka vin?

Vi var på Systemet idag. Eller ja, vi var nere på stan och fikade morotskaka och caffe latte, så nu är vi officiellt latte-mammor, och när vi fikat klart fick jag AB med mig in och köpte vin.

Det har jag nämligen längtat efter.

Alltså, å ena sidan kändes det helknäppt att gå med barnvagnen på Systemet. Och helknäppt att faktiskt planera att dricka alkohol medan jag ammar. Det är så uppenbart själviskt. Inte alls något som har med Signe eller föräldraskap att göra, något bara för mig, som inte ens är bra för henne.

Men det är ju just det. Det är något bara för mig. Något som inte har ett dugg med Signe eller föräldraskap att göra. Något jag vill göra, som jag gjorde innan graviditeten, en lyx jag njuter av och vill unna mig, bara för min egen skull.

Och nej, det är inte bra för henne. Men det är inte dåligt heller. Jag känner ett starkt behov att försvara mig, inför mig själv och hela världen, att med eftertryck påpeka att mängden alkohol som går över i bröstmjölken är försumbar, att jag omöjligt blir berusad av att dricka ett glas vin, och att jag är helt säker på min förmåga att dricka just ett glas vin och inte mer än så.

Men så tänker jag att jag faktiskt inte behöver det. Jag vet ju allt det här, och det är mitt beslut att fatta. Nästa gång vi äter något gott där det skulle passa med ett glas rött vin tänker jag öppna en av halvflaskorna vi köpte och vara glad och nöjd över det. För att jag tror att det är bra för mig, och inte dåligt för Signe, och på så sätt bra för oss som familj. Och för att det är gott. Det räcker så.