Ömsesidig längtan

När jag ammar känner jag efter en stund en underlig känsla, som jag är tämligen säker på är hormonell. Det är som ett sug, en längtan någonstans nere från magtrakten, och en stor kärlek. Det är inte obehagligt, inte alls, men ganska överväldigande. De gånger Signe är för trött eller har för ont i magen och inte riktigt vill ta bröstet fast hon är hungrig, blir jag nästan lika frustrerad som hon, och vill också skrika rakt ut. Amning är beroendeframkallande.