På flykt till svärmor

Och som ett trollslag blev världen bättre.

Signe sov i tretimmarspass istället för tvåtimmars under natten, och jag slutade få panik och somnade om tillsammans med henne. Bara en sådan sak. Och nu är vi i ABs barndomshem, omhändertagna och bortskämda av min svärmor. Hon älskar Signe redan, och fullkomligt dyrkar vår hund. Vi är rätt okej också, verkar det som (men jag tror ärligt talat att hunden toppar listan). Hursom så är vi med ens tre vuxna på en bebis, och det känns rätt lagom.

Dessutom har Signe idag lärt sig att dricka bröstmjölk från flaska, än så länge utan någon som helst menlig inverkan på amningen, tack och lov. Det står nu en stor portion i kylen. Det innebär att allt inte längre hänger på mig.

Jag älskar att amma. Men känslan av att Signe inte svälter om jag plötsligt klappar ihop är väldigt betryggande.

Jag kallar konsekvent bältrosen för böldpesten. Men den är inte värre, i alla fall. Och alvedon är bra grejer.